En bäver i vattenbrynet, just uppkommen ur vattnet. Lägg märke till den karaktäristiska svansen, och hur händerna skiljer sig från fötterna. Foto: Victoria Rennerstål.
Bävern är en gnagare som spenderar stora delar av sitt liv i vatten, men den är också beroende av att kunna röra sig på land för att söka föda 1. Den har simhud mellan tårna och en platt svans som fungerar som ett roder2.
Svansen används också för att skrämma bort ovälkomna gäster; när bävern känner sig trängd slår den svansen mot vattenytan som skapar ett smällande ljud och ett väldigt plaskande2.
Händerna liknar våra med sina fem fingrar, som de smidigt använder bland annat för att greppa föda, men också för att bära mat och byggmaterial3. Framtänderna som bävern använder för att fälla träd är järnförstärkta4 och växer hela bäverns liv då det idoga gnagandet ständigt nöter ned dem3,5.
Bäverns tänder innehåller mycket järn, för att de ska vara starka. Järnet ger tänderna den roströda färgen. Foto: Sus Andersson
Bäverns matsedel skiljer sig mellan vinter- och sommarhalvåret; under vintern får den klara sig på bark och kvistar från lövträd som den samlat på sig under hösten1,3. Favoritträden är sälg, asp och björk5,6,10. Framåt våren och sommaren äter den mer skott, gräs och örter1,2,5. Lövverken kommer bävern åt genom att fälla träd med hjälp av sina starka framtänder. Tunnare stammar och grenar används till bygge av damm och hydda3,10. Dämmen hjälper till att höja vattennivån runt hyddan, vilket gör den mer svåråtkomlig för bäverns naturliga fiender, såsom varg och björn. Ingången är belägen under vattenytan och nås således endast via vattnet2,3,10. En reglerad vattennivå säkerställer också att maten i vinterförrådet, som ligger under vattenytan, inte blir torrlagd3.
Bävern lever främst i sött och bräckt vatten och bebor Norrland, Svealand och norra Götaland2,5, men enstaka exemplar lever även utmed Sveriges västkust. Dock är den beroende av att kunna tvätta sig ren med sötvatten, då saltet försämrar pälsens isolerande effekt5. Bävern är noggrann med hygienen och tvättar sin bruna päls omsorgsfullt dagligen för att hålla den slät och fri från lera och skräp som annars försämrar pälsens vattenavvisande effekt3. Tvättandet och putsandet är också en viktig social ritual för bävern, då detta är något som görs på varandra inom par men även inom familjer3.
Bäverns familjekonstellationer är inte helt olika många människors: de lever i monogama par där de ofta håller ihop livet ut1. Hyddan byggs först när ett par bildats, då den främst utgör skydd för ungarna. Singeldjur lever ofta i hålor1,2,6. Parningssäsongen pågår från januari till februari3 efter vilken det i mitten på maj föds en kull på en till tre ungar3,10,11. Den första månaden stannar ungarna inne i hyddan, för att sedan börjar spendera nätterna ute3. De får di av sin mor i två till tre månader12, men kan äta och spjälka löv och träddelar redan från en veckas ålder1,3. De lever med föräldrarna tills de når könsmognad vid cirka ett och halvt, till två års ålder, då de söker upp ett nytt, eget revir3,10. När de hittat en partner får de snart sina egna ungar. En bäver i det fria blir i snitt åtta år10 och djur som överlever sina första år blir ofta runt 14 år1. Äldre exemplar kan bli upp emot 20 år gamla1,5.