Om bävrar.se

Bävrar.se är en del av projektet Sveriges nya bäverstam – 100 år. Målet är att öka kunskapen om bävrar och att den senaste forskningen om bävrar ska användas i förvaltningen av vår allt större bäverstam.

På Bävrar.se ska du kunna hitta information om bävrar, deras viktiga roll i ekosystemet och deras historia. På webbplatsen kommer vi också att samla tips om hur vi ska kunna bli bättre på att samexistera med bävrar och dra nytta av deras ekosystemtjänster. Projektet sträcker sig fram till 2024 och webbplatsen kommer att fyllas på med mer material under tiden.

Har du idéer och önskemål om teman vi borde ta upp är du välkommen att ta kontakt med redaktör sus.andersson@farad.se  eller 070-953 0166.

Hösten 2022 kommer en jubileumsworkshop att anordnas. Det blir den 28 - 29 september i Uppsala. Läs mer på SLU:s webbplats.

Projektet Sveriges nya bäverstam – 100 år finansieras av forskningsrådet Formas kommunikationsutlysning. Projektledare är Göran Hartman, lektor vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU.

Förutom Göran och Sus består projektgruppen av: Frauke Ecke, professor vid Helsingfors universitet, Carl-Gustaf Thulin, SLU, Linnéa Jägrud, Skogsstyrelsen, Anna Lundmark, SLU och Lovisa Hökby, SLU.

Projektsammanfattning Sveriges nya bäverstam – 100 år. 

Bävern är en mytomspunnen, karismatisk och ibland konfliktskapande art som lämnar tydliga spår där den finns. Karaktäristiska timglasformade gnag på träd och dammar i vattendrag är numera vanliga över stora delar av landet. Idag har Sverige troligen Europas största bäverstam, ungefär 130 000. bävrar. Men i slutet av 1800-talet var den utrotad efter sekler av hårt jakttryck.

I juli 1922 återintroducerades ett första bäverpar i norra Jämtland. De bävrarna följdes av ett 80-tal andra runt om i landet under 1920- och 30-talen. Motivet var att man ville verka för att ”återställa vår förödda djurvärld” – en tidig föregångare till dagens arbete med rewilding och biologisk mångfald Efter att ha varit helt borta finns bävern nu i stora delar av landet och utbredningsområdet fortsätter att växa.

Därmed kan man säga att det är en av de mest framgångsrika insatserna i svensk naturvårdshistoria. Den svenska återintroduktionen inspirerade också andra och bävern har nu återkommit till en rad eurasiska länder och regioner. De senaste exemplen är från Storbritannien. I bäverns spår skapas miljöer som är viktiga för många andra arter – dammar, våtmarker, död ved såväl på land som i vatten är oerhört betydelsefulla för biologisk mångfald och för hur motståndskraftigt landskapet är mot klimatförändringar. Samtidigt uppstår samhällsproblem när bävrar underminerar vägar eller fäller träd över elledningar. Skogsägare drabbas när dämmen lägger brukad skog under vatten, så att den dör. Bäverstammen kan också komma i konflikt med andra naturvårdsintressen.

Den vitryggiga hackspetten, som hör till Sveriges mest hotade ryggradsdjur, drabbas när bävrar går för hårt fram i strandnära lövskogar. Lokalt kan bäverdämmen ge problem för den starkt hotade flodpärlmusslan och för vandringsfiskar. Lokala myndigheter, företag och enskilda står ofta rådvilla inför problem orsakade av bävrar. Det resulterar ofta i kortsiktiga reaktiva åtgärder – som inte heller alltid hjälper. Skyddsjakt eller rivning av dämmen kanske tillfälligt stoppar bävrarna – men snart flyttar andra in, om det är en lockande bävermiljö. Vi möter ett stort uppdämt intresse kring bävern, dess historia och för att arbeta mer strategiskt i bäverförvaltningen i framtiden. Det finns metoder för att minimera påverkan där den är oönskad, och det finns en omfattande internationell forskning.

Den tillämpas sällan i Sverige, vilket gör att många dämmen rivs i onödan, såväl legalt som illegalt. Vi tycker att hundraårsjubileet av återinplanteringen är ett utomordentligt tillfälle att uppmärksamma detta spännande djur: näst människan är bävern sannolikt det djur som skapat planetens mest imponerande byggnadsverk. Och den kan vara en bundsförvant i arbetet med biologiskt mångfald. Vårt mål är att den senaste forskningen och erfarenheterna ska användas i förvaltningen av vår allt större bäverstam.