Naturen återförvildas med bävrars hjälp

Bäverns historia i Sverige är ett utmärkt exempel på det som idag kallas rewilding, eller återförvildning som det lite krångligt översätts till svenska. Begreppet myntades först för cirka 20 år sedan av forskarna Michael Soulé och Reed Noss i en artikel i tidskriften Wild Earth 1998. Tanken var att utforma en positiv och progressiv målbild och en handlingsplan för bevarande. Den inkluderade återintroduktioner av arter och restaurering av livsmiljöer, som sedan skulle få utvecklas utan mänsklig påverkan. En sorts självreglering, som i grunden handlade om att återskapa evolutionära processer som följer av, och i, mer kompletta ekosystem - en kompensation för utdöenden och förstörelse orsakade av människan.

Till en början var målet att framför allt främja de stora rovdjurens återkomst. Ganska snart utvecklades det hela till en strävan att främja biologisk mångfald generellt, och att återskapa möjligheter till evolution. Detta gjordes med fördel genom att återskapa och/eller återintroducera arter med stor påverkan på sin livsmiljö, som stora rovdjur och stora växtätare.

Den vetenskapliga utvecklingen har sedan gått ganska fort. Ett stort antal forskare har utvecklat tankegångarna längs en rad spår. Det som kallas pleistocen rewilding syftar till att återföra ekosystemfunktioner genom att nyttja idag levande, nära släktingar till utdöda ryggradsdjur. Som exempel kan nämnas hur tamboskap genom såväl riktad avel eller helt avsaknad avel eller styrning kan användas för att funktionellt återföra den utdöda uroxen och dess ekosystemfunktioner. Vi kan naturligtvis inte återskapa något som är utdött, det blir alltid något nytt, men om funktionen i landskapet blir densamma eller snarlik , kanske det inte spelar så stor roll hur djuret ser ut. På liknande vis används i projektet Pleistocen Park i östra Sibirien bandvagnar för att efterlikna utdöda mammutars trampande i tundramiljöer. Rätt eller fel, vem vet, men intressant är det.

För mycket bison gav hårt betade marker i Yellowstone. Foto: Carl-Gustaf Thulin.

En annan ekologisk restaureringsstrategi kallas trofisk rewilding eftersom den tar sikte på att återställa funktioner och interaktioner i näringskedjan. När arter introduceras uppstår kaskadeffekter, som på olika vis gynnar eller reglerar andra arter och deras funktioner i landskapet. Vargarnas återkomst i Yellowstones nationalpark brukar framhållas som ett exempel. Utan rovdjuren växte hjortdjurens antal, med fler öppna och hårt betade marker som följd. Detta sågs som ett hot mot skogen och arter som trivdes där. När vargen kom tillbaka minskade hjortpopulationerna i storlek, men ändrade även sitt beteende. Detta ledde till en förbuskning/återbeskogning av stora områden, som allmänt ansågs främja biologisk mångfald.

Bävrar har bidragit till att förändra landskapet i Yellowstone. Foto: Neal Herbert/NPS

Det fanns dock en joker i Yellowstones ekosystem som inte uppmärksammades först; bävern, i detta fall vår europeiska bävers nordamerikanska släkting, Castor canadensis. Bävern gynnades av den ökade beskogning som följde av att hjortarnas betestryck minskade. Mer skog och sly betydde mer mat och mer material till hyddor och dammar. Bävern är även en ekosystemingenjör av rang i sig själv. Den bygger dammar, fäller och dränker skogar och gör gångar och håligheter i marken. När dammarna överges och dräneras skapas öppna ytor i landskapet, med möjligheter till bete för landlevande växtätare som bison och hjortar. De ger också öppna, solbelysta ytor för alla de växter och djur som föredrar sådana framför mörka skogar. Bävern gör konstruktioner i landskapet som kan återfinnas under hundratals och även tusentals år.

Bävern är fortfarande ett populärt djur inom rewilding-rörelsen, framför allt för sin roll som ekosystemingenjör. Dess återkomst i Sverige har förmodligen haft en underskattad betydelse för den biologiska mångfalden knuten till våtmarker i framförallt skogsmiljö. Efter en lång tid av utdikning och dränering fick vi tillbaka ett djur som gör dammar och våtmarker på alldeles eget initiativ, utan bidrag från vare sig skattemedel, välgörenhet eller ideell verksamhet.

I Storbritannien pågår sedan några år återintroduktioner av bäver, nära 400 år efter att de försvann. Orsaken till försvinnandet är troligen detsamma som i Sverige: päls och kött. År 2015 beslutade Natural England, engelsmännens motsvarighet till Naturvårdsverket, att ett antal bävrar som på okänd väg etablerat sig i vattensystem i Devon i västra England skulle få vara kvar förutsatt att de var sjukdomsfria och tillhörde den ursprungliga europeiska arten, Castor fiber. DNA-tester visade att de var av rätt art, och inga infektioner påträffades.

Nästa landsdel att återinföra bävern var Skottland. Efter en försöksperiod i Argyle i västra Skottland som inleddes 2009, beslutade Skottlands regering år 2016 att bävrarna kunde stanna. Fler bävrar har sedan dess släppts ut, och projektet, som nu är avslutat, ses allmänt som mycket framgångsrikt. Bäveretablering sker nu i andra delar av Skottland och England, och säkerligen kan vi förvänta oss en spontan spridning från de etablerade kärnområdena.

Även i Danmark har bävern varit helt utrotad. Danska motsvarigheten till Naturvårdsverket, Naturstyrelsen, startade 1999 ett återintroduktionsprogram på Jylland i västra Danmark. Till en början sattes 18 bävrar från floden Elbe i Tyskland ut på sex olika platser i Klosterheden, västra Jylland. De verkade trivas och började ganska snart sprida sig. Senare har bäver även satts ut på Själland. Hittills har den danska populationen ökat mer än tio gånger. Även i länder såsom Österrike, Rumänien och Spanien har bävern återintroducerats. Den sammanlagda europeiska populationen uppskattas idag uppgå till över en miljon bävrar.

Inom den europeiska intresseorganisationen Rewilding Europe framhålls ofta bäver som en nyckelart i rewilding-arbetet. På många ställen argumenteras för återintroduktioner av bäver, eller skydd för lokala populationer så att de får etablera sig och växa. Dessa ambitioner uppskattas dock inte av alla. I synnerhet skogsbruket brukar ha invändningar mot bäveretablering, och på många håll försöker de hålla bävern borta. Bävern är dock tillbaka på bred front i Europa, förhoppningsvis för att stanna denna gång.

Carl-Gustaf Thulin