Trolig rekordsimning
i saltvatten

Danmark har troligen fått sin första frivilligt invandrade bäver på över 2 500 år. Eller rättare sagt: insimmade.

I april i år filmades en bäver när den gick i land vid ön Falsters sydspets, Gedser Odde.

Två veckor senare dök den upp på en lekplats i ett samhälle längre norrut på Falster, och fångades då in.

Det är inte ovanligt att unga bävrar på jakt efter ett eget revir ger sig iväg på längre vandrings- och simturer. Det är dock ovanligt att bävrar ger sig ut på så långa simturer som den här bävern verkar ha gjort. Och än mer ovanligt är att de långsimmar i salt vatten.

Normalt lever bävrar i och vid sötvatten. Saltvatten är inte bra för dem, eftersom de dricker vattnet de simmar i. Det är heller inte bra för pälsens isolerande förmåga. Det hindrar dock inte bävrar från att ibland ge sig ut i salt vatten. I Sverige har den noterats långt ute i Stockholms skärgårds bräckta vatten och på västkusten. Men då har det varit på platser som kan nås genom att simma kortare sträckor mellan öar eller vattendrag med sötvatten. Bävrar som simmat 15 – 25 kilometer i saltvatten[1] har rapporterats från Norge.

Bävern har antagligen simmat från bävertäta områden i norra Tyskland till den danska ön Falster. Hon har nu satts ut på grannön Lolland.
Karta: OpenStreetMap

Allt talar för att bävern som dök upp på Falster har simmat från Nordtyskland. Den kan i så fall ha tillryggalagt en sträcka på 35 – 40 kilometer över öppet hav. Men det är inte omöjligt konstaterar Ejgil Andersen, som arbetar med arter och natur på den danska Styrelsen för grön arealomläggning och vattenmiljö i ett mejl till bävrar.se:

– Det tar ett par timmar att simma över Östersjön, och Östersjön är inte så salthaltig. Även om bävern skulle ha druckit under simturen bör inte njurarna ha tagit skada.

Bävern fångades in och togs till en djurpark för undersökning. Redan från början var ambitionen att bävern skulle släppas fri om det visade sig vara en europeisk bäver – som skyddas enligt EU:s art- och habitatdirektiv – och om den inte bar på några parasiter eller smittsamma sjukdomar. Det togs också DNA-prover, i förhoppningen att de skulle ge ett slutligt besked om bävern kom från någon av de danska bäverpopulationerna eller från Tyskland.

Men nu har man gett upp på det. Exakt varifrån den kommer går inte att säga.

– Det skulle kräva en mycket omfattande kartläggning för att man ska kunna säga var den kommer ifrån med ett minimum av säkerhet, skriver Ejgil Andersen.

De danska och nordtyska bävrarna stammar nämligen från början från samma, från början inte särskilt stora, tyska population.

De ursprungliga danska bävrarna dog ut redan för ungefär 2 500 år sedan. Kring millennieskiftet gjordes en satsning på att få bävern tillbaka. Ett antal djur importerades från Sachsen-Anhalt i Tyskland och sattes ut på västra Jylland 1999. Tio år senare gjordes en utsättning på Själland. Totalt har Danmark idag några hundra bävrar.

Att bävern på Falster skulle ha vandrat och simmat från de danska populationerna bedöms dock som osannolikt.

– Vi är rätt säkra på att den stammar från området i Tyskland litet söder om Falster, där det finns ett mycket stort bestånd, skriver Ejgil Andersen.

Bävern – som visade sig vara en frisk hona av arten europeisk bäver, Castor fiber – har nu återfått friheten. Hon har släppts vid Maribosöarna, ett område som bedömts lämpligt för bäver på Falsters grannö Lolland. Hon följs med hjälp av en GPS-märkning.

Förhoppningen är att hon så småningom ska få en partner. Kommunen har ansökt om att få sätta ut fler bävrar i området, men ansökningarna är ännu inte färdigbehandlade. Det spekuleras också i att fler bävrar kan komma simmande från Tyskland.

– Den bäver vi har satt ut visar ju att det låter sig göra, säger Anita Pedersen, biolog i Guldborgsunds kommun i en nyhetstext på den danska Miljöstyrelsens webbsida.

Sus Andersson