Så spanar du bäver
Bävrar är skygga nattaktiva djur, och det kan därför vara svårt att få syn på dem.
Ett tips är därför att börja spana efter deras spår.
Avgnagda träd
Ett större träd som gnagts av bäver får en karaktäristisk timglasform. Mindre grenar och kvistar bits av snett. Vid sidan av trädet lämnas spånbitar i hög. Under första säsongen efter att bävern gnagt är träet fortfarande ganska ljust.
Redan andra året har det börjat gråna, och börjar ofta bli bevuxna med trädsvampar, mest olika tickor. En avverkningsplats ligger ofta i närheten av bävrarnas bo, men de kan ge sig iväg flera hundra meter efter sina favoritträdslag, framför allt asp och sälg.
Damm
Ett bäverdämme är uppbyggt av pinnar, som oftast är några decimeter långa – men kan vara betydligt längre. Dämmet muras också med hjälp av lera, stenar och olika växtdelar. En större, välunderhållen bäverdamm är så stabil att en människa utan problem kan gå över den. De flesta dammar finns i mindre vattendrag, och är några decimeter eller någon meter höga.
Syftet med dammen är att hålla en jämn, hög vattennivå uppströms, så att bävrarna kan vara säkra på att ingången till boet ligger under vatten och därmed är skyddad från rovdjur. Det är inte ovanligt att bävrar bygger flera dammar efter varandra längs vattendraget.
Hydda
Hyddan kan för en människas öga se ut som en stor rishög – men precis som dammen är den en stabil konstruktion av trä och jord eller lera. Ingången ligger under vattnet, och en vattenfylld tunnel leder upp till ett första rum. Här har bävrarna sitt matrum. I ett ytterligare rum, som är helt ovanför vattennivån, har bävrarna sitt sovrum. Stora hyddor kan innehålla fler rum och har ofta också fler ingångar. Bävrarna förvarar sitt vinterförråd av pinnar i botten utanför ingången till hyddan.
Många bävrar bor också i hålor i strandkanten, som kan byggas ut till hyddor när familjen blir större.
Matplats
Det är inte ovanligt att bävrarna har en särskild matplats en bit ifrån hyddan. Karaktäristiskt är att där finns högvis med skalade småpinnar, både på stranden och i vattenbrynet.
Rutschkanor
Bävrar går ofta i ur och ur vattnet på samma ställe, och efter ett tag bildas stigar och så småningom leriga "rutschkanor". Har man tur kan man se spår av bävrarnas tassar: de fyra längre fingrarna på framtassarna, och de lite större bakfötterna med simhud mellan tårna. Spåren blir dock ofta otydliga eftersom bäversvansen suddar ut dem.
Kanaler
Bävrar breddar och fördjupar stigarna till sina favoritavverkningsplatser, så att de så småningom blir vattenfyllda kanaler. Därmed blir det lättare för bävrarna att transportera mat och byggmaterial.
De blir också bättre som flyktvägar, eftersom bävrar är klumpiga på land, men lättrörliga i vatten.
Våtmark
Om området ovanför bävrarnas dämme är låglänt kan det bildas en större våtmark och inte bara en damm.
En uppmärksam bäverspanare kan på sommaren också hitta platser där bävrar betat gräs och örter. Ibland kan man också hitta en liten "dagbädd" av gräs och pinnar. Den som vill få syn på bävrarna själva behöver vara utrustad med en god portion tålamod och ha koll på vindriktningen.
Eftersom bävrar är nattaktiva är sen kväll eller tidig morgon bra spaningstider. Den som har möjlighet att paddla kanot i ett bävervattendrag kan med fördel paddla uppströms tidigare på kvällen, och sedan i tysthet flyta medströms och spana. Bävrar har bra hörsel och luktsinne, så det är troligt att de upptäcker dig långt innan du ser dem – och då försvinner de ofta snabbt med ett ljudligt plask med svansen.
Text och foto: Sus Andersson