Bäverns återkomst -
en historia om hopp
"Den 6 juli 1922 fanns det åter vild, fri bäver i vårt land."
Efter en strapatsrik färd med tåg, båt, hästkärra och bärare var ett bäverpar äntligen framme vid sin destination: Bjurälven i norra Jämtland.
Denna första utsättning av bävar blev startskottet till en folkrörelse. Under 20 års tid släpptes totalt 80 bävrar ut på olika håll i Sverige. Idag, 100 år senare, har vi en bäverstam på gott och väl 100 000 individer.
Det är sommarnatt 1922, och på en myr vid Bjurälven i nordligaste Jämtland står 20 personer samlade runt en trälåda. Ögonblicket är högtidligt, frontfiguren Eric Festin håller ett tal, ögonen tåras på de äldste i sällskapet 1.
Ur lådan släpps två bävrar till friheten i ett landskap präglat av generationer bävrar – så till den grad att älven fått sitt namn av dem. Förledet bjur- betyder just bäver på fornsvenska.
Men då lådan öppnas har ingen bäver funnits just här på minst 70 år. Århundraden av besinningslös jakt har utrotat bävern i stora delar av Europa. (Läs mer om utrotningen >>)
Förslag om att återinplantera bävrar hade dykt upp ett par gånger efter utrotningen, men inte lett någon vart. I takt med det tidiga 1900-talets naturvårdsengagemang började det dock hända saker. 1909 fattade riksdagen beslut om de första nationalparkerna och Svenska naturskyddsföreningen bildades. Plötsligt fanns ett driv för att rädda såväl hotade naturområden som växter och djur som höll på att försvinna. Förutom bävern var vildrenen redan utrotad, och ett antal arter allvarligt hotade, exempelvis älg, björn och sångsvan.
På hembygds- och friluftsmuseet Jamtli i Östersund kopplade chefen och länsantikvarien Eric Festin ihop naturvård med hembygdsvård. För honom var återintroduktionen av bävern ett sätt att "gottgöra en av de svåraste försyndelser, som någonsin skett mot vår svenska fauna". 1921 skrev han ett upprop i Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur 2, och startade en insamling av pengar. Redan samma höst köptes ett bäverpar från Norge, som fick övervintra på Skansen i Stockholm.
Långa sträckor fick bävrarna åka hästkärra - här med Eric Festin sittandes ovanpå lasset.
Foto: Nils Thomasson, Stiftelsen Jamtlis fotosamlingar
Den 2 juli 1922 avgick tåget från Stockholm mot Bjurälven – Festin kallade det "bäverns heliga dag"1. Under svåra vedermödor för bävrarna fraktades de under tre och ett halvt dygn i en trälåda, först på järnväg, sen ångbåt, hästskjuts, bil, motorbåt, roddbåt. Lådan bars för hand långa sträckor, och den släpades över myrar efter en häst som fått trygor fästa under hovarna för att inte sjunka ned.
Klockan halv fyra på morgonen den sjätte juli släpptes bävrarna ut i friheten. De fann sig snabbt till rätta, och snart skulle de bli fler. 1924 fick paret ungar. Fler utsättningar var på gång på andra ställen. Efter fem år hade 47 bävrar kommit till Sverige – förutom till Jämtland även Lappland, Värmland, Dalarna och Närke 3. Det lokala engagemanget var stort, hembygdsföreningar, jaktvårdsföreningar och lokala företag ville också sätta ut bävrar. På flera håll ordnades stora fester när djuren anlände och släpptes ut. Och på de flesta håll – om än inte alla – slog sig bävrarna ner och började bygga 4
Eric Festin blev något av en spindel i nätet för utsättningarna. Han såg det som "en plikt att återbörda denna skatt till vårt land"5. Folk skrev till honom för att få råd och tips om vad som skulle vara bra bäverplatser och varifrån bävar kunde köpas in. Men Festin var långtifrån ensam. En nyckelroll hade Skansens dåvarande intendent, Alarik Behm, som såg till att de första bävrarna fick "mellanlanda" där på sin resa från Norge.
Sven Arbman undersöker bävrarna, som är på väg till Bjurälven.
Foto: Nils Thomasson/Stiftelsen Jamtlis fotosamlingar
En annan nyckelperson, som drevs av hoppet om en räddad natur, var zoologen Sven Arbman. I en artikel publicerad i Jägareförbundets tidskrift berättade han om den första utsättningen i Bjurälven. "Vi som stå här i gråvidesnåret äro vana vid att se djuren minskas i marken. Skola vi få upplefva en vändning i denna världens gång" 6, undrade han.
Eric Festin engagerade sig också personligen i flera av återutsättningarna. 1934 lyckades han övertala flygvapnet om att ställa upp med två flygplan. De transporterade honom själv och ytterligare en bäver upp till Bjurälven – både snabbare och bekvämare än vid de första utplanteringarna.
I mitten av 1930-talet uppskattades bäverstammen till 400-500 djur. Den sista utsättningen i denna första våg gjordes på randen till andra världskriget, 1939. Året efter konstaterades att bävrarna förökat sig på elva av de 19 platser där de satts ut 4..
Under de kommande decennierna ökade bäverstammen, och bävrarna spred sig till nya områden. I slutet av 1950-talet hade de bland annat hittat ett bävereldorado i Faxälven i Mellansverige. Men då inträffade det som senare kom att kallas "katastrofen i Faxälven". Vattenkraften hade byggts ut i älven, och det som är en av vattenkraftens styrkor kom att bli en dödsfälla för bävrarna. Ett vattenkraftverk kan på kort varsel släppa på stora mängder vatten när elanvändningen är hög, och dras ned när den minskar.
En kall vinter håller sig bävrar normalt inne i sina varma bohålor. Genom att ingångarna ligger under vattenytan hålls gångarna isolerade från kylan. I vattnet precis utanför boet har bävrarna sitt vinterförråd av mat: kvistar som stuckits fast i älvbotten. Därmed behöver de inte ge sig ut i kylan för att leta mat.
Men när vattenkraftverken i Faxälven kördes igång för full kraft vintern 1956 spolades bävrarnas vinterförråd bort. Hyddorna svämmades över och bävrarna tvingades ut i 25 minusgrader. Försöken att samla nya förråd var förgäves – de spolades bort nästa dag igen. På fyra vintrar frös och svalt ett hundratal bävrar ihjäl.
Även denna gång ryckte naturskyddsmänniskor ut för att rädda bävrarna. De första vintrarna med stödutfordring, men så småningom började bävrar fångas in för att flyttas till andra platser. En av räddarna hette Lars Wilsson och var lärare i Sollefteå. Han bestämde sig också för att börja studera bävrars beteende, och han skulle bland annat hålla några bävrar i ett terrarium på läroverkets vind7.
Under den här tiden var bävrar fortfarande fridlysta. Men så sakteliga skulle den svenska bäverstammen fortsätta att öka. I början av 1960-talet uppskattades den till ungefär 2 200 djur8. Tio år senare hade bävrarna blivit så pass många i vissa delar av landet, att en första licensjakt tilläts. En inventering pekade då på att det totalt fanns ungefär 7 500 bävrar9.
Några färska siffror på hur många bävrar Sverige har idag finns inte. Den senaste skattningen från Naturvårdsverket och Artdatabanken ligger på omkring 130 000 bävrar10.
Den svenska bäverstammen är bland de största i Europa11, och den är resultatet av ett av de första lyckade försöken att återbörda en djurart till sitt forna spridningsområde12.
Referenser
[1] Festin, E. (1923) Den första återinplanteringen av bäver. I Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift. <Länk artikeln på Projekt Runeberg >
[2] Festin, E. (1921). Fridlysning av Bjurälvdalens karstlandskap och återinplantering av bävern - En samtidig lösning av två viktiga naturskyddsfrågor. I Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift. <Länk till artikeln på Projekt Runeberg>
[3] Festin, E. (1927) Föredrag Södermalms arb. inst.
[4] Fries, C. (1960) Bäverland. En bok om bävern och hans verk. Nordisk Rotgravyr.
[5] Festin, E. (1927) Föreläsning i Stugun.
[6] Arbman, S. (1922). När bäfvern återinfördes i Bjurälfven. I Svenska Jägareförbundets tidskrift.
[7] Wilsson, L. (1995) Bäver. Hundskolan i Sollefteå
[8] Lundberg, S., Pettersson, JO., Weinberg, U (1965). Bävern. I Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningen
[9] Statens Naturvårdsverk (1971). Bäverinventering.
[10] Naturvårdsverket (2020). Sveriges arter och naturtyper i EU:s art- och habitatdirektiv <Länk till rapporten hos Naturvårdsverket>
[11] Sjöberg, G., Gelova, O., red. (2020) Beaver as a renewable resource. A beaver dam handbook for the Baltic Sea Region. <Länk till handboken hos Skogsstyrelsen>
[12] Hartman, G., (1994). Ecological studies of a reintroduced beaver (Castor fiber) population. Avhandling, SLU.