Jul- och nyårshälsningar
från Bjurälven 1922

Julen 1922 har det första paret i Sveriges nya bäverstam börjat etablera sig vid Bjurälven i norra Jämtland.
De har bott där i knappt ett halvår, efter att ha transporterats från Skansen i Stockholm i början av juli samma år. Läs mer i artikeln Bäverns återkomst – en historia om hopp >>

Under hösten har bröderna Olof och Per-Henrik Olofsson följt bävrarnas arbete. Bröderna bor vid sjön Leipikvattnet, där Bjurälven rinner ut. De har åtagit sig uppdraget som ”väktare”, för att inget ska hända bävrarna. Med några veckors mellanrum skickar de rapporter till Eric Festin, initiativtagaren till återinförandet av bäver i Sverige. De berättar om hur bävrarna fäller stora björkar, avverkar vide, och släpar kvistar till älven.

I början av december har bröderna börjat bli oroliga för att något kan ha hänt, och de undrar om bävrarna rent av kan ha gått bort. Men den 17 december 1922 kan de skicka en glädjande julhälsning till Eric Festin:
”Vi hittade åter nya märken efter honom vilket gläder oss att han finns kvar”.

På nyårsafton har de varit ute igen, och hittat märken efter bävrarna på helt nya ställen längs Bjurälven.

Den ena av bröderna, Per-Henrik, bodde kvar vid Leipikvattnet och följde bävrarna i Bjurälven ända in på 1940-talet. Den andre flyttade några år efter den första utsättningen till Borgafjäll – och upptäckte att även bävrarnas ättlingar kommit dit.

Hundra år senare kan vi konstatera att återinförandet av bävern var oerhört lyckad. Bävrar finns idag över stora delar av Sverige. Men vi vet inte exakt hur många de är. Läs mer i artikeln Artportalen hjälper dig att hitta bävrar >>  och titta på föredraget Dagens bäverstam - minskar den? >>

Och med det önskar vi alla läsare – precis som bröderna Olofsson för hundra år sedan – en God Jul och ett Gott Nytt år!